Hudstatus: bara lite kräfta.
Vi börjar bli lite africanized, jag och Nicole. Har kommit in i deras lunk liksom. Gör en sak om dagen och chillar resten, käkar middag skitsent och är inte ute i solen när det är som varmast. Jag gillar det.
Vi har varit borta en vecka nu förresten. Och var tog den veckan vägen undrar jag? Den sprang iväg utan att jag märkte det ens lite. Igår blev vi skjutsade till en strand i Serrekunda (eller kanske Senegambia? Får fråga sen..) för att Pa skulle förnya sitt körkort. Så vi kom, vi drack en läsk, satt och läste, beställde pommes, fick pommes efter en och en halv timme (men vi är som sagt africanized så vi klagar inte!), läste lite till och blev upphämtade av Pa igen. Inte en sekund för tidigt heller. Folket som bor i byarna, som Yuna eller Mariamakunda, är världens snällaste människor, verkligen. Gör inte en fluga förnär. Men så fort man kommer till en stad och någon får vittring på turister så är det en heeeelt annan sak. Isha sa rätt och slätt ”they’ll kill you”. Inte som i döda-döda förstås, men som i jagkommergöraalltiminmaktförattfådigattgåiniminaffärochsenfådigattköpajättemycket-döda. Och bara det kan ju vara lite frustrerande om man är solskadad nittonåring som helst bara vill sitta i skuggan och dricka läsk.
Herregud! Jag har glömt berätta att vi har fått helt splitternya afrikanamn! Nicole heter Binta, och jag Fatoumata/Fatima/Fatou, det verkar inte så viktigt vilket av dem det är. Och nu vägrar Isha kalla oss något annat, för nu är vi ju liksom afrikabor och ska ha namn därefter.
Så, dagens händelse! Vi ska äntligen komma och hälsa på de familjer som kommer agera värdar till volontärerna. Se hur de har det, så vi har lite koll tills de andra kommer.
Och faktiskt, så händer det typ en sak till idag. Kommer en poolkille och ska fixa pH-balansen i poolen, den är visst lite grumlig. Och därför har de bara öst i klor, vilket visst inte hjälper om man inte har rätt balans. Så nu ska det fixas. (Citerar NV-Nicole, jag hade ingen aning.)
En sista sak innan jag ger mig ut och käkar frukost! Grodor. Två stycken. En i min gardrob andra morgonen här och en som satt och gömde sig i badrummet igår kväll. De verkar gilla oss! Synd att jag redan har prins och inte alls är sugen på att pussa dem. Annars kanske.
Frukost! Basta! Upp med Nicole som ligger och nördar Pokemon guld, upp med mig som sitter i sängen och skriver, på med kläder och upp och ät frukost. Nu gick jag.
(Saknaden kickade in igår. Tur fin kille som ligger vaken till halv fem svensk tid för att prata med ledsna mig på skype.)
NU gick jag!
Hej Hjärtat!
Hittade din blogg idag förstan. Gött att höra att det är bra med dig. Har faktiskt undrat ett antal gånger sen du for. Låter som ni har det varmt och gott. Nä, jag är faktiskt inte alls avis. Inte ett dugg. Säkert. Tror jag hade fullständigt smält bort i den värmen. Jag som så gärna skulle vilja upptäcka både Afrika och Asien får snällt stanna hemma och titta på bilder i stället. Just därför. Suck!
De där sniglarna ser inte ut som något att leka med. Kan det vara något för fransoserna tror du? De är ju glada för gratinerade sniglar. Om du vill kan du få ta med ett par stycken hem till Tommy. Han tycker också det är gott! klöks
Sköt om dig Hjärtat!
Kramar,
Annelie
Hej Fatima
Kul att läsa din blogg, ni verkar ha det toppen. En liten ansträngning om dagen, det verkar lagom.
Jag struntar i Eslöv imorgon och kommer ner till dej och solen istället.
Ha set bra, Heden saknar dej.
Kram Jenny och Ingvar
Hej Annelie! Jag har också sett mig som en väldigt värmekänslig, men efter att ha fått vänja mig i en vecka nu är det inte alls så farligt. Nästan så jag är pigg och kapabel till att föra samtal även när solen står som högst.
Och det där med sniglar har jag inte förstått.. De är ju slemmiga, hur kan man äta slemmigt egentligen? Usch säger jag. Men kan förstås packa ner några i väskan så får vi se om det blir något ätbart av dem. Fast då kanske man blir stoppad i tullen.. Vet du, jag tror jag låter dem leva kvar här..
Ha det superfint och hälsa familjen! Kram på dig
Och hej Jenny! Nu blir det som två jättebrev i en kommentar. Vi har det verkligen toppen, även om det inte blev någon liten ansträngning alls idag. Jag frågade bossen här om vi skulle hälsa på värdfamiljerna idag som vi bestämt. Svar: "Ja det ska vi! Vi gör det imorgon!". Det där med tid alltså, det är inte alltid lätt här. Och det tycker jag absoluuuut du ska göra! Kom kom säger jag, vi står på flygplatsen och väntar! Och jag saknar Heden.. Mycket.
Kram från Fatima (även om jag föredrar att fortsätta vara Amanda när jag kommer hem)
Kom ihåg det e bra med lite saknad för då vet man var hemma är. Det e roligt med grodor i garderoben vi har bara dammråttor de förgyller inte alls dagen. STOR KRAM ps. jag gillar det här med africanamn kan jag oxå få ett?
Jättekul att du skriver här. Och att du skriver så roligt!
Förutom det där om saknaden förstås. Lät lite sorgligt med saknad mitt i natten. Men fint att killen din var vaken och kunde supportra. Senare samma dag supportrade han lillesyrran din som blivit skrämd på dagis. Dumma dagis hade tagit dit nån hösttant (vad nu det är) som hon blev jätterädd för ända in på kvällen. Men Magno klarade det fint. Kanske kan han fundera ut nått jobb som tröstare. I andra länder finns ju gråterskor, vi kan säkert behöva några tröstare här i Sverige.
Jag menar, det är inte alla som lyckas trösta två personer på en och samma dag!
Magno och Fatou låter förresten bra ihop. Så länge du är där nere. Jag lovar återgå till Amanda sen.
Heja på med er afrikaniserade tillvaro. Jag tror stenhårt på den där lugna lunken. Ska försöka inspireras via bloggen.
Kram från mig vid datorn på Hasselgatan.
nä ää nu har ju alla redan sagt allt :( nu finns det ju inget kvar för mig att skriva -_- tror inte jag är någon vidare bra tröstare egentligen, jag har en tendens att tycka att det är lite kul när folk skadar sig... det var svårt att inte trösta sally då hon klistrade fast sig som en blodtörstig igel. ;D
Sally sa "rädd" resten av kvällen men hon verkar inte ha fått några men. Inte säker på att hon förstod ordet. Hon var iaf väldigt glad när hon skulle lägga sig.
Skoja tror jag faktiskt att hon förstår nu :-)
Kram pappa
Hoho. Hur har du det?
Hoppas det fortfarande är bra.
Här i skånelandet är nu så kallt att man får ha vinterjacka och vantar. Plus att det är mörkt större delen av dygnet. Sådär mysigt.
Jag väntar med spänning på nya rapporter. Kram!
Nu har det kommit inlägg igen Lotta! Och trots att jag inte skrev det uttryckligen kanske så har jag det finfint :). Låter ruggigt där hemma. Här är det bara svettigt. Och det är ju inte så mysigt det heller, men ganska skönt! Kramkram! Och om möblerna - jag har accepterat att lite kommer förändras. Jag kommer klara det, även om de står så när jag kommer hem också ;).
